lyssnar på håkans bästa skiva vilken är luften bor i mina steg. han borde göra covers oftare. jag brukar inte lyssna på håkan längre, men jag har lyssnat på denna skiva med endast fyra låtar om och om sedan jag vaknade i morse. jag älskar det. det var så jävla länge sedan jag lyssnade på den här.
åh. att tiden jämt ska gå så förbannat fort. allt bara försvinner iväg och kvar finns bara minnena. var i tanto på lunchen häromdagen. stog vid vattnet. fick massvis med flashbacks, som när vi var och åt på båt-restauranten med fanny, birgitta och christian. så kommer det ju aldrig bli igen. eller en av kvällarna i somras. när olivia skulle börja simma i bajsvattnet och började sen gråta under den där lyktstolpen när hon pratade med sin pappa i telefon. jag minns det så förbannat väl. jag stog där bredvid, full, jobbig, skrattade för att jag antagligen tyckte synd om henne, allt var så knäppt. typ. tragikomiskt.
jag kan inte låta bli att skratta när hemska saker händer, det har blivit ett sätt för mig att hantera jobbiga grejer. skratta istället för att gråta. nån har dött av nån slumpvis händelse; jag börjar skratta. det är ganska besvärande också för folk kan säkert bli sårade vilket inte är meningen. det blir bara så för mig när det händer jobbiga grejer. jag har gråtit tillräckligt i mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar